Hyrde bil häromdagen. Visade körkortet för uthyraren. Och som den arbetsmiljöskribent jag är väcktes en tanke, vars korta liv på Twitter denna lilla story handlar om:
Share
“
Skulle inte arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet kunna motivera ett krav på ”körkort” i #arbetsmiljö för chefer, även för vd?
Väntade efter det med viss spänning på reaktioner. Och i tweeten ovan försökte jag dra in fler i diskussionen för att se om den skulle kunna leda till något konkret. Arbetsgivarorganisationen @AlmegaAB har varit debattglad tidigare. Och @arbetsmiljon, som är Arbetsmiljöverkets kommunikationschef, borde väl ha något att säga.
Efter bara en timme kom en reaktion:
Share
“
@NilsOstergren @almegaab @arbetsmiljon Återkommer med svar/
Peter
Jag har skapat webbplatsen På jobbet som är ett försök att utröna om det finns behov av ett webbaserat verktyg för anonym rapportering av missförhållanden i arbetsmiljön. Orsaken är att jag misstänker att det blir allt tystare på arbetsplatserna. Det finns för mycket att förlora när arbetslösheten är stor och konkurrensen om jobben hårdnar.
Missförhållanden i arbetsmiljön kan med stöd av arbetsmiljölagen rapporteras till chefer, skyddsombud, facklig organisation, Arbetsmiljöverket, Polisen, medierna mm. De rapportvägarna är sannolikt de mest effektiva. Men i praktiken står de inte alltid till buds för alla. Där kan På jobbet kanske fylla en funktion. Förhoppningsvis väljer myndigheter, medier och fackliga organisationer att följa rapporteringen till På jobbet. Om inte kommer jag att vidarebefordra rapporterna till dem.
Den här webbplatsen tål egentligen ingen jämförelse med http://wikileaks.org/. På jobbet kan inte skydda en uppgiftslämnares digitala kommunikation på samma sätt. Men den uppgiftslämnare som vidtar vissa försiktighetsmått vid kontakten med På jobbet löper mycket liten risk att få sin identitet avslöjad:
Rapportera inte med en tjänstedator eller tjänstetelefon eftersom arbetsgivaren i regel kan se hur de används. Den som befarar att arbetsgivaren kommer att polisanmäla en rapport till På jobbet ska inte heller använda sin privata dator eller telefon. Använd istället en dator på ett internetcafé och betala kontant.
Jag kommer inte att spara några ev personliga data om en uppgiftslämnare och kommer därför inte heller ha något att lämna ut om en polisen så skulle kräva. Rapporterna lagras på utländska servrar. Det finns en teoretisk möjlighet att svenska myndigheter kan få ut uppgifter därifrån om var en rapport har skrivits. Misstänker uppgiftslämnaren att arbetsgivaren kommer att gå så långt för att försöka spåra källan bör rapporten sannolikt överlämnas på annat sätt än via Internet.
Webbplatsens servrar hanteras av Ushahidi som är ett icke vintsdrivande företag specialiserat på utveckling av sk fri och öppen programvara för insamling, visualisering och interaktiv positionsmarkering av information.
Rapporter kan läsas och skickas in med applikationer för Ipad samt Iphone- och Android-telefoner. Ladda ner från Itunes eller Android Market. Observera att den webbadress till På jobbet som ska skrivas in i telefonapparna är http://pajobbet.crowdmap.com
Edit 20111124: Det experiment som nämns nedan är nu förändrat. Inriktningen är renodlad i linje med ett ”wikileaks arbetsmiljö”.
Det är idiotiskt att så många arbetsmiljöproblem aldrig blir kända. Det man inte känner till kan man ju inte heller åtgärda. Några av orsakerna är att
arbetstagare inte kan/vill/vågar rapportera olyckor och tillbud till sina arbetsgivare
arbetsgivare inte fullgör skyldigheten att rapportera olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket
arbetstagare inte vet att de också kan rapportera till Arbetsmiljöverket
rapportering av och ersättning för arbetsskador inte fungerar som det ska.
Jag har ingen lösning. Men varför inte experimentera med nätets rapportmöjligheter på en s.k. crowdmap? Det kan kanske ge myndigheter och arbetsmarknadens parter både inspiration och kunskap.
Skriv testrapporter på http://www.pajobbet.se(pekar vidare till http://pajobbet.crowdmap.com ) och ge kritik och förbättringsförslag i kommentarerna nedan.
PS
Förstå mig rätt: Jag försöker inte uppfinna hjulet på nytt. Det finns redan bättre rapportering och arbetsmiljöstatistik i Sverige än i många andra länder. Men På jobbet kan kanske finna former t.ex. för att förenkla och öka arbetstagares rapportering.
Jag tror att byggnadsarbetare behöver enkla instruktioner som steg för steg visar hur man identifierar en risk, rapporterar den och bevakar att den blir åtgärdad.
Manualen måste därför också visa arbetstagaren hur han eller hon ska få stöd för att kunna och våga vara påstridig gentemot chefer med tajta tidplaner och ackordshetsade arbetskamrater.
Till det krävs telefonnummer, adresser, blanketter, webbformulär och telefonappar för snabb och enkel rapportering av risker och överträdelser till någon som registrerar, utreder och tvingar fram en åtgärd.
Arbetsmiljöinformation om risker, lagar och ansvarsförhållanden är viktig men vad arbetstagare verkligen behöver är verktyg att handla med själva.
Tillägg efter att ha tittat närmare på Arbetsmiljöverkets nya byggsajt:
Arbetsmiljöverket nämner både i en film på sajten och i en text som beskriver rollerna i arbetsmiljöarbetet att skyddsombud kan stoppa farliga arbeten. Det är naturligtvis ett av de verktyg som byggnadsarbetaren kan använda. Men det borde nog synas bättre i informationen. Och frågan är hur många byggen som alltid har ett skyddsombud på plats?
Läser en väldigt bra krönika om tystnaden på jobbet om arbetsmiljön och tänker att EN av förutsättningarna för att arbetsgivare ska kunna förbättra arbetsmiljön är att arbetstagare rapporterar risker de ser.
Det är också viktigt att arbetsgivare rapporterar olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket, AV.
Av en diskussion bl a om dubbelbemanning vid risk för hot och våld framgår att det inte alltid funkar så bra. En butikskontrollant skriver:
För oss hände ingenting, utan vi fortsatte i samma takt med att producera rapporter – men nu kom företaget med motdrag. Nu påpekade de att vi nog skall tänka oss för när vi skriver. För skulle det bli krav på dubbelbemanning så skulle vi bli av med våra jobb eftersom kunden inte ville ha kvar bevakningen om det krävdes två gubbar istället för en… Med de mindre erfarna kollegorna dök de till och med på och bad de att de skulle dra tillbaka sina rapporter eftersom det inte skulle vara bra att ha i fatet, och att man kunde ses som olämplig då osv…
Jag är övertygad om att det i längden är bäst om arbetstagare och arbetsgivare kan samverka om tillbudsrapportering till AV, men det kan vara bra att tänka på att den arbetstagare som själv vill anmäla tillbud till AV ska vara skyddad av sekretessbestämmelserna (se nedan).
Arbetsgivare anmäler här enligt de här reglerna. Det finns av vad jag vet ingen anmälningsblankett för arbetstagare, men man kan ju ringa eller eposta ungefär de uppgifter som krävs enligt arbetsgivarformuläret. Det måste inte ha skett en blodig olycka för att man ska anmäla. Det räcker om hälsan var allvarligt hotad.
”Myndighet som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd 14 §
Sekretess gäller hos en myndighet som har till särskild uppgift att verka för arbetarskydd i ärende enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring, om arbetsmiljön eller om reglering av arbetstid eller annars i ärende om arbetarskydd för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider men om uppgiften röjs. Hos en sådan myndighet gäller sekretess också för arbetstagares anmälan i ärende om arbetarskydd.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.”
Men – som sagt – det bästa är naturligtvis om man kan samarbeta om bättre arbetsmiljö.
Kom också ihåg att inte skriva till AV på jobbdatorn. Än är AV inte Wikileaks.
Skriften bygger på 11 djupintervjuer med butikskontrollanter, arbetsledare och köpare av butikskontrolltjänster. En arbetsgrupp bestående av representanter för arbetsgivare och fack har dragit slutsatser och föreslagit åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.
I dagarna är det 20 år sedan hjärtat stannade i en ung flicka med downs syndrom när hon tokdansade i glädjeyran på premiärfesten (ska vara avslutningsfesten, se kommentarerna) för Carmina Burana i Hammarbyhamnen i Stockholm.
Hon var sminkör, vill jag minnas, och en av flera hundra amatörmedverkande i Dramatiska Ensemblens uppsättning av Orrfs verk, som blev en makalös succé i regi av Lasse Rudolfsson.
Delar av Carminakören sjöng på flickans begravning. Hennes föräldrar sa att hon aldrig varit lyckligare än i ensemblen och att de visste att hennes hjärta riskerade att sluta slå ganska tidigt. De påstod sig vara glada att det oundvikliga skedde där och då – i den sällsamma glädjen på dansgolvet i den enorma balkverkstaden i Södra Hammarbyhamnen där föreställningen spelades.
Vad det här har med arbetsmiljö att göra? Flickans medfött svaga hjärta orkade inte med hennes arbetsglädje. Arbetsglädjen uppstod i ett kreativt och kärleksfullt arbetsklimat vars like jag inte stött på sedan dess.
Carmina Burana blev höjdpunkten för Dramatiska Ensemblen, som hade spelat musikteater i Stockholm sedan sent 70-tal (först under benämningen SMDE). Genom åren måste vi ha varit sammanlagt minst ett par tusen amatörer och proffs som dansade på olika premiärfester.
20 år. Sedan dess har också Gertrud Sivall, Dramatiska Ensemblens demonproducent, gått bort.
Men många dansar vidare i DEs tradition. En av dem är Sean Kelly, en carminaveteran och en av DE-andans bästa uttolkare. Jag rekommenderar hans turnépremiärpå en rosad föreställning om mannen. Södra Teatern i Stockholm söndag 3/4 2011.
Nu har en rapport om butikskontrollanters arbetsmiljö levererats för granskning till projektmedlemmarna, som representerar både fack och arbetsgivare. Hoppas de godkänner projektledarens förslag om förbättringar av bk:ns väldigt speciella arbetsförhållanden. Publiceras troligen i slutet av april.
Mitt bidrag till rapporten är 11 djupintervjuer med butikskontrollanter, chefer och skyddsombud. Ett av mina hittills mest spännande uppdrag.
Nu har det blivit väldigt enkelt att komma igång med riskhantering. Ägna ett par timmar åt att läsa igenom de här skrifterna från den partsneutrala föreningen Prevent.
Sedan är det bara att följa instruktionerna.
Jag har just avslutat ett uppdrag att göra en specialversion av Prevents riskhanteringsmaterial för bevakningsbranschen. Hör av dig om din bransch också behöver en version.